S
trålande sol från en klarblå himmel när jag gick över bron över Aliseatnu vid halv tio på förmiddagen. Kungsleden går härifrån söderut för att följa 
Alisvággi upp till Tjätkastugorna. Jag svängde dock direkt norrut för att ta mig över passet som leder in i Visttasvággi västerifrån. Man går någon kilometer mot samebyn Alisjávri men innan man är framme svänger man upp mot passet och går över hedsluttningen. En mindre jåkk behövdes vadas, kallt om fötterna...Uppe i passet möter man en liten sjö som man passerar på söder sida varefter man går över till den norra sidan av dalen. Efter en dryg kilometer öppnar hela Visttasvággi upp sig framför en och det är en fantastisk syn...
Efter en stunds fika och naturbeundrande fortsatte jag över sluttningen ner mot dalen till den fasta bron över Moarhmmajohka canyon.
Visttasvággi ligger relativt lågt, 600-650 m.ö.h. vilket gör att bergen runt om trots att de inte är högre än 1500-700 m.ö.h. ändå skapar en väldigt djup dal med över tusen meter höga bergväggar som innesluter dalbotten.
Stigen går genom dalen på ängar och genom låg fjällskog. Vädret gjorde givetvis sitt till, strålande sol och vyerna förde tankarna till Alperna. Hela dagen var jag beredd på att Julie Andrews skulle komma nerför någon kulle.
Vid lunch träffade jag på den här gynnaren helt oinbjuden på mitt knä. Hade man försökt knäppa bort honom hade man väl stukat fingret, definitivt den största insekt jag haft nöjet att träffa på. Han tröttnade dock snabbt på mina byxor och drog vidare.
Strax därefter hörde jag något som närmast kan beskrivas som "tjirpande" på stigen. Jag stannade till och såg något som rörde sig lite i ögonvrån. Efter en hel del spanande såg jag den här söta fågeln med en liten unge bara två-tre meter bort. Jag måste lyckats smyga mig på dem (hur jag nu lyckas göra det med en ripa).
Man följer dalen längre och längre söderut med Visttasjohka som hela tiden växer sig större något hundra tal meter till höger. Varefter man går ser man in i dal efter dal med höga berg i dalsluten. Här ser vi i väster upp mot Bossoscohkka (1935 m.ö.h.)
Dagen innan hade det gått ett glaciärskred från Siehtagasglaciären (fick jag höra av stugvärden i Vistas senare på kvällen). Det måste varit ett sjujäkla brak när alla de där tonnen is rasade ner 300 höjdmeter, tur att ingen råkade passera ner från Unna Visttasvággi just då.
På slutet av vägen till Vistasstugorna tätnar skogen till ordentligt, stigen vindlar fram mellan träden och det går inte direkt fort. Lite är det dock tjusningen med sträckan. Från heden uppe i passet strax efter Alesjaure ner till Vistasstugorna får man uppleva allt fjällen har att erbjuda (förutom ren blockterräng) i hisnande vacker miljö. Jag måste varmt rekommendera att gå den här vägen. Den är inte lika rösad och spångad som Kungsleden, men det är inga problem att hitta och hela vägen (förutom möjligen sista kilometern genom fjällskogen) är lättgången. Jag tror bestämt att sträckan gör sig klart bäst i sydlig riktning, dvs. från Alesjaure ner genom Visttasvággi. Att hela tiden (i lätt nerförsbacke inte att förglömma) ha dalen öppen framför sig och solen i ansiktet gör det till en svårslaget vacker upplevelse. När jag kom fram till stugorna vid kvart över fem sammanfattade jag det som den hittills bästa dagen i fjällen på mina vandringar.